Sitter här och pysslar lite med diverse projekt och lyssnar på en Lang-deckare och plötsligt bara känner jag en sådan stark saknad efter pappa, som snart varit borta i 5 år. Okej, kom inte jätteplötsligt kanske - tänkt mycket på honom den sista tiden, men ändå... Visst, är ju vissa datum just detta år som kommer påminna extra mycket, inte bara födelsedag (hans skulle fyllt 80 år i juni), jul, Fars dag, Alla helgons dag och datumet då han somnade in. Även en del andra datum. Som dagens till exempel. Är i dag precis 10 år sedan han fick de proppar i benet som gjorde att han hamnade på sjukhus för att sedan inte komma hem mer, förutom några timmar vid speciella tillfällen som jul och födelsedagar t.ex

Minns att jag den 11/4 1999 fick ett telefonsamtal där man berättade att pappa bara ramlat ihop när han och mams var ute och promenerade. Han fick åka ambulans, var rikitigt pissed off på allt och alla och allmänt aggressiv! Är ju sådant jag fått berättat för mig senare då, i och med att jag ju inte var med själv. Men minns ändå så väl känsla och tankar! Först en stor lättnad, att han äntligen skulle få vård och hjälp av utbildad personal, så mams kunde få lite vila... Och så den fruktansvärda känslan när man förstod att han aldrig skulle komma hem mer... Jag bröt ihop totalt och mina vänner på skolan jag då pluggade vid fanns där och stöttade och tog hand om mig så gott de kunde...

Hur som helst, var ju detta med saknad jag tänkte på från början: Förstår inte vad det är som gör att det oftast är helt okej att sörja det första året och sedan ska allt vara "som vanligt" igen! Alla som förlorat någon närstående VET att livet trots allt går vidare, på något vis, fast det aldrig mer blir detsamma som innan. Handlar ju inte om att man ger upp och ser allt ur ett negativt perspektiv. Har dock då coh då känt att man kanske blivit lite ifrågasatt, när man pratar om pappa och saknaden efter honom. Att det ju gått såpass många år nu...

Tänker på och saknar honom mer än jag visar utåt. Finns så mycket minnen. Små saker, som nyklippt gräs, fågelkvitter, en speciell låt, doft eller kanske TV-program kan ibland få det att sticka till i hjärtat av saknad eller framkalla tårar. Även om livet ju går vidare, så finns saknaden där och kommer alltid göra det! Gäller bara att hantera den på ett så bra sätt som möjligt!