Är något så otroligt mystiskt med just månsken, tycker jag. Till skillnad mot många andra jag känner har jag inga som helst problem att sova när det, som t.ex i kväll strömmar in månljus genom fönstren. Tvärtom! Jag vinklar persiennerna och bara toknjuter... :-) Nätterna så här års är ju dessutom sällan riktigt mörka annars heller, så njuter lite extra...

Fast annars har jag känt mig lätt irriterad på det mesta idag. Seg, titt som tätt strulande dator, klibbig sommarvärme och så är jag lite sur för att USA inte vann åttondelsfinalen mot Ghana i fotbolls-VM... För antar att jenkarna inte hann ändra på resultatet, de få sekunder som var kvar av matchen, när jag inte orkade lyssna med... Nu hoppas jag lite på att England ska gå långt, men tvivlar ändå lite på det + att det samtidigt beror på hur deras fans sköter sig. De har ju inte det bästa ryktet, men verkar ha skött sig än sålänge. Riktigt mäktigt var det härom kvällen när man på radion hörde dem sjunga God save the queen och därmed även överröstade dessa alltmer tröttsamma tutor som låter konstant matcherna igenom... Men visst, går ju att sänka ljudet lite på radion, om det stör alltför mycket. Är nog värre än att vara på plats, såklart...

Apropå värmen och mitt gnäll. Jodå, jag ÄLSKAR sommaren, ljusa nätter och ljumma dagar. Just det, LJUMMA! Vill inte, även där till skillnad från merparten av de jag känner, se termometern stiga över +25... Kanske allra mest p.g.a att jag har solen liggandes mot samtliga mina fönster hela dagen, Och när det är som äckelvarmast är min lägenhet, utan överdrift, som en bakugn... Katterna lägger sig i skuggan under soffan och undertecknad blir på tokirriterad humör, samtidigt som svetten rinner och kalla duschar inte gör nytta mer än max 5 minuter... Just nu har jag dessutom inte råd att köpa en takfläkt... Är så mycket annat som måste prioriteras först... Å andra sidan har det inte, än i alla fall, varit sådär råvarmt ute, men har en känsla av att det kanske slår till inom en snar framtid... Ja, ja, får väl göra det bästa av såväl detta som allt annat...

Nu ska jag krypa i säng och sova, medan månljuset fortsätter flöda in genom sovrumsfönstret ytterligare en stund... :-) Alltid älskat månen, och när min yngsta systerson för några år sedan pekade upp på himlen och förkunnade för syrran att morfar minsann satt på månen och dinglade med benen, tja... :-) Varför inte? En underbar tanke, tycker jag. Kanske därför jag känner mig extra trygg när månen lyser. Att det känns som att pappa liksom vakar över mig och lyser upp, så man ska känna sig lugn, trygg och harmonisk!

Så, god natt lilla pappa och alla andra!!!

I dag för 50 år sedan växlade mina kära föräldrar ringar hemma hos prästen. Varken mamma eller pappa önskade viga sig kyrkligt. Men det gick ju bra ändå. Och det blev i alla fall baluns efteråt, enligt säker källa, för runt 30 pers! :-)

Hade nu pappas funnits bland oss, rent fysiskt, så hade det nog firats även i dag. Minns för tio år sedan, när de firade 40 år på midsommardagen år 2000. Vi var ute på landet hos en av mina systrar, vädret har jag för mig var lika soligt och skönt som dagens har varit. Och när så äntligen pappa kom åkandes med färdtjänsten (han hade då bott permanent på äldreboende i cirkus ett år) finklädd, och med ett leende strålandes ikapp med midsommardagssolen överräckte en bukett rosor till mams... Åh, det är verkligen ett underbart minne.

Just detta att han såg så glad och lycklig ut, trots sin svåra sjukdom, det värmer fortfarande i hjärtat. Åh, han var så söt! ♥

Ser just nu att junimånen lyser in genom köksfönstret, så kanske ändå lilla pappa, fast på ett lite annorlunda vis, ler lika lyckligt ikväll, som för tio år sedan. Att han rent själsligt finns där vid mammas sida! 44 år fick de i alla fall tillsammans, innan han somnade in. 44 år, som bl.a resulterade i sju barn och sedemera 11 barnbarn - hittills i alla fall + några fyrbenta diton, icke att förglömma... :-)

Så avslutningsvis, GRATTIS mamma och pappa, på eran dag!!!!!

♥ ♥ ♥ @->--- @->--- @-->--- ♥ ♥ ♥

Var inte direkt igår jag bloggade, jag vet, men har bara inte haft lust. Funnits saker att skriva om har det väl gjort, men krävs ju även motivation och en viss ork för att klottra ner ett blogginlägg... Är ju för övrigt inget som säger att man ju måste blogga tio gånger om dagen, eller ens veckovis. Skriver när jag har lust, helt enkelt! :-)

I fredags var jag på ett bustrevligt studentkalas och i går bevisate jag yngsta systersonens 11-årskalas. Varit fullt upp i helgen, med andra ord. Och riktigt kul har jag haft!

Dock har jag, till skillnad mot många andra, har jag märkt, totaldissat "våran", enligt mitt personliga tycke, osjälvständiga kronprinsessas överdådiga sommarbröllop, där hon äntligen fick växla ringar med sin "man av folket". Fan, vad trött jag blir på just detta... Har ältats och tjatats om detta bröllopsjippo hur länge som helst nu... Om jag inte redan varit emot monarkin innan, så hade jag definitivt varit det nu!

Missförstå mig inte nu, jag missunnar varken Vickan eller någon annan att få gifta sig och leva lycklig i alla sina dagar. Är bara detta j-vla svassande och daltande med överheten som står mig upp i halsen. För det är ju så att även om jag skiter i att läsa tidningar, lyssna på radio eller se på TV, så är ju detta jippo något som tydligen måste diskuteras precis överallt... Och tyvärr räcker det väl inte med att det hela är överstökat nu. Snart följer väl täta rapporter huruvida den nygifta brudens mage blivit rundare eller ej... *suckar*

Väntar fortfarande på den dag då det ev. skulle kunna tänkas bli en folkomröstning huruvida vi ska ha monarki som statsskick eller ej. Lär nog inte vara aktuellt på länge, tyvärr, men vore riktigt intressant att få ett hum om ifall kungafamiljen har så extremt högt stöd av svenska folket, som det påstås. Att det inte enbart räcker med att kanske fråga 1000 stockholmare vad de ansrer och sedan vända detta till att det är vad alla i landet tycker!

Att ha en blivande s.k statschef som dels inte lever efter de lagar vi övriga dödliga förväntas följa, dels osjälvständigt måsste be såväl papsen som regering om att få gifta sig med den man hennes hjärta klappar högst för, är riktigt pinsamt! Men kanske är det så många vill ha det? En marjonettsessa som bara ska se "söt" ut, leende vinka till folket  och bara ge diplomatiska och opersonliga svar på alla frågor som ställs...

Nåja, önskar dem ändå lycka till i äktenskapet, men att hoppas på att "våran" allt annat än moderna prinsessa på något vis skulle vilja ändra på de förlegade lagar hon lever efter är väl knappst något man kan förvänta sig... Varför anstränga sig, när man kan få det mesta serverat!