Somnade på soffan i natt, efter att till slut tvingats ta en värktablett - försökte stå emot, men jobbigt när värken liksom inte vill släppa! Eller rättare sagt väntan på att den skulle släppa. Somnade nog vid tretiden och utan att först ha stängt av TV-n. Brukar vara noga med att göra det annars, men ibland så...

Just nu kollar jag lite på Sverige - Tjeckien i Karjala Cup! Ledning med 1-0 för de blåbula - kul! Vaknade runt kvart i elva av att det ringde en snabb signal på dörren. Hann inte öppna och lika bra det - var Jehovas vittne som väl ville göra sitt regelbundna besök och svamla om världsproblemen och hur man ska kunna lösa dem med "Guds hjälp"... Vem nu denna Gud är? Visst, jag respekterar att folk ha andra åsikter än mig, men blev en gång en smått fånig diskussion mellan mig och en äldre Jehova-kvinna. Hon hävdade med bestämdhet och tydligen på fullt allvar att denna Gud då skapat såväl jorden som mig. När jag då svarade att de som skapat mig är mina föräldrar så blev hon allvarligt chockad! Och nu ljuger jag inte - hon BLEV verkligen chockad. Sa något i stil med: "Men lilla vän,  du tror att det är så?" "Nej, jag TROR inte, jag VET hur det helt naturligt går till när ett barn blir till!" svarade jag då... Ska väl dock tilläggas att jag inte gick in närmre på det, eftersom jag dels är ganska säker på att hon själv var kunnig om detta, dels för att inte göra henne mer upprörd än hon redan verkade vara! :-) Ja, ja, som sagt, alla har ju sin tro, men ändå lite anmärkningsvärt att uppröras så över just detta...

Som sagt, är ju inte direkt troende - i alla tror jag inte på Gud eller är knuten till någon annan religion, men anser att var och en ska få tycka och tro på vad de vill, sålänge det inte påverkar eller gör andra illa! Eller att Gud skulle ta emot de som dör... Har haft diskussioner med troende om denna fråga också. T.ex sa en nära vän till våran familj, som är djupt religiös att jag kunde vara trygg i vetskapen att min älskade pappa, då han somnade in, togs emot med öppna armar av Gud. Visst, helt okej att HON kanske anser det vara så, men enligt min mening var det farmor som stod där på andra sidan och väntade med öppna armar, fiaspelet i ena handen och en kanna svart kaffe i den andra! Precis som jag har ett svagt minne av att min äldsta syster sa precis när pappa somnat in: "Nu har farmor hämtat pappa!" När jag tog upp det med en präst för lite sedan, efter att först förklarat mig som icke troende blev jag genast ifrågasatt: "HUR kan du veta att inte Gud sände din farmor att välkomna din pappa?" Istället för att helt enkelt bara acceptera min åsikt i det hela... Jag svarade att jag går på min känsla och det som känns mest naturligt för min del. Att min farmor aldrig skulle tagit order från någon, varken människa eller väsen, att ta emot ett av sina älskade barn... JAG känner ju mina nära och kära, fast jag var mycket ung när just farmor gick bort då! Men ändå...

Puh, djupa tankar igen, men är väl bara sådan jag är! Funderar mycket kring saker och ting och tycker om att diskutera med folk, även om det ibland kan blir rätt heta diskussioner då! Men vore samtidigt trist om folk bara jamade med hela tiden!

Nej, ska återgå till hockeyn nu - står visst 1-1 i nuläget...