Inga problem! Fråga gärna, så svarar jag så gott jag kan.

Är född med grå starr på båda ögonen. Ser 0,1 på vänster öga, vilket är detsamma som översta raden på ljustavlan (eller vad det heter) hos ögonläkaren. Är på cirka 5 meters håll. Fast får kisa bra mycket för att kunna urskilja bokstäverna även då. På höger öga ser jag ungefär ljus och mörker + diverse rörelser, men kan tyvärr inte använda det i övrigt så mycket, då synen är omätbar där, enligt min ögonläkare. Har dock lite hjälp av detta ögat vid regn, då jag brukar ta av nina specialslipade glasögon. Lite extra ljus och så...

Opererad sammanlagt sju gånger, varav de de sex första mellan 2-4 års ålder. Fick mina första glasögon när jag var 4. Senaste operationen genomgick jag sommaren 1996, då de tog bort starrester på höger öga, men hjälper inte så värst mycket synmässigt, som sagt!

Man förmodar att min starr är av ärftlig karaktär, då både min mamma + två av mina syskon också är drabbade. Dock är jag den som ser klart sämst. Båda mina syskon får köra bil!

Eftersom jag alltid sett dåligt och inte vet om något annat så anser jag mig nog klara mig riktigt bra, med tanke på synskadans grad. Dock får jag naturligtvis aldrig ta körkort + att jag tyvärr även inte kan ta vilket jobb som helst, vilket ju gör min sits på arbetsmarknaden extra tuff. Därav min nuvarande sjukpension! Men anser nog att jag är bra på att anpassa mig + att jag har ett mestadels glatt och positivt lynne + är envis, så klagar ytterst sällan över just detta faktum i alla fall! Bara att göra det bästa av situationen! :-)

Som sagt, fråga gärna om du vill veta något mer! Gäller även övriga som läser detta! Det är inga problem för min del! :-)

Natti, natti på er, nu ska här sovas! :-)

Vaknade första gången vid 6-tiden av att regnet vräkte ner. Kändes ungefär som att vädret på något vis beskrev mina känslor inför dennna dag. Som sagt, jag GÖR verkligen ALLT för att få mina dagar att vara så positiva som det bara är möjligt, men ibland bara går det inte ändå...

Tidigt i morse, cirka klockan 2.20 var det precis 5 år sedan min älskade pappa släppte taget och lugnt och stilla somnade in, med några av oss barn + mams vid sjuksängen eller i närheten. Flera års kamp mot Alzheimer'n var över och farmor stod där, redo att ta emot sin minsting med öppna armar, kaffepannan i ena handen och Fia-spelet i den andra!

Trots att fem år gått så känner jag lika stor saknad och en viss tomhet, FAST jag ändå jobbat för att göra dagen som positiv som varit möjligt. Men klarade inte besöket på kyrkogården utan att gråta. Skönt att gå dit själv. Har annars absolut inga som helst problem med att visa mina känslor, oavsett var man är eller i vilken situation man befinner sig i. Men på något vis var det ändå skönt att få vara själv! Sitta vid familjegraven, där farmor, farfar + två av pappas syskon vilar och låta tårarna strömma. Hade tre blombuketter med mig - en från mig, en från mams och en från äldsta systern. Tog sedan två gula rosor ur en av buketterna och lade vid pappas namnskylt i asklunden. Ett eminent ställe, där man slipper sköta en grav, men ändå vet var pappas aska är begravd. Var ju även närvarande vid urnsättningen några veckor efter själva begravningsceremonin. Känns bra att ha ett ställe att gå till, tycker jag!

Minns dock mest pappa med ett leende på läpparna och blir lycklig ända in i själen varje gång någon säger att jag är lik honom, oavsett om det är positivt eller negativt. Fanns nänligen en envishet och tjurskallighet på pappas sida utan dess like... :-)

Så trots att det varit en rätt tung dag känslomässigt, så har jag ändå gjort mitt bästa för att på samma gång göra den så bra som jag kunnat!

Ställde dock in tandläkarbesöket på förmiddagen - hade huvudvärk och orkade helt enkelt inte. Ska dit den 29/9 istället!

Har även fått rejält med motion under dagen, genom att fnatta runt hit och dit. Först var jag och handlade. Sedan vidare till en systerdotter, där det blev fika och en trevlig stunds samvaro! Sedan i väg till yngsta storasystern för att lämna prylar hon beställt tillsammans med mig och några til. Så vidare till kyrkogården och så hem till äldsta systern, där jag bl.a bjöds på en smarrig middag och kladdkaka till efterrätt! Tog bussen hem, men tycker nog jag var värd det, efter all motion + att jag är för mörkrädd för att knalla hem när det börjar skymma.

Tror jag ska ta en riktigt slapp dag i morgon och bara unna mig en massa vila - behöver det, känns det som!

Högt älskad, djupt saknad... :-(

Sov gott, lilla pappa - tack för allt!