.,..och hör mina två bordsfläktar brusa i bakgrunden., Kvavt och svettigt, men bara ler och ler och ler...

JA, jag ÄR lycklig! JA, , jag ÄR kär och galen! Men på ett skönt, tryggt sätt!!!
Önskar bara jag fick vara hos min älskling eller att han vore här, men för varje dag som går kommer dagen närmre då vi ses igen!!!
Längtar, saknar, men är samtidigt lycklig, förväntansfull och allt..

Detta är en ny erfarenhet för undertecknad! Detta är något man mest drömt och fantiserat om - att få känna sig älskad och få älska tillbaka! Att bara veta att det någonstans i Sverige finns någon som längtar lika mycket och känner lika starkt tillbaka!
Det är underbart, ovant (fast mindre och mindre för varje dag), tryggt, härligt, lite läskigt (just för att det känns så ovant då)... Det tog många år att hitta mannen i mitt liv, men var helt klart väl värt att vänta på!!!

Sitter annars och funderar på att kanske ta mig en promenad till mamsen och se efter hur hon har det!
Känns dock lite sådär - jag VILL träffa henne, jag VILL få krama om henne och hon brukar bli glad när jag kommer på besök!
Samtidigt gör det ibland bara så ont! Blir så frustrerad över hur det hela har blivit! Inte en gång till, liksom...
Nåja, sålänge Tor och Åskar håller sig borta, i alla fall medans jag är iväg, så blir det nog ett litet besök!
Snart gått 3 veckor sedan sist, men har ju inte hunnit med... Dock VILL hon att jag ska komma när JAG vill!
Hon VET att jag tycker det är jobbigt, men vet också hur mycket jag älskar henne!!!

Nähäpp, dags att göra sig iordning och ta den lilla promenaden då!
Vill ju berätta för mamma hur glad, lycklig och allt jag är!
Vet att jag kommer göra henne glad, oavsett hur hon mår!!!

Tjingeling för denna gången!!!!