Den 28.e februari 1986 är nog ett datum som etsat sig in i de flesta svenskars minne. I alla fall om man var tillräckligt gammal för att ha någon som helst koll på vad som hände i världen just då.

Dåvarande stadsministern i Sverige, Olof Palme, sköts ner på öppen gata i centrala Stockholm och hans fru Lisbet skadades lätt vid attentatet. Klockan var då runt halv tolv. Strax efter midnatt den 1.a mars dödförklarades han på Sabbatsbergs sjukhus! Som mnånga andra minns jag hur jag fick reda på denna otäcka händelse.

Jag var 10 år fyllda och som vanligt traskade jag in i vardagsrummet för att slå på TV.n tidigt på lördagmorgonen den 1.a mars 1986. VI hade nämligen som någon slags tradition att titta på Go'morron Sverige, samtidigt som vi åt lördagsfrukost. På TV.n kunde man läsa det smått oerhörda: "Go'morron Sverige" utgår p.g.a mordet på Olof Palme". Tja, stod väl något i den stilen i alla fall. Jag ropar ut mot köket där mams höll på med frukostbestyren: "Mamma, är Olof Palme död?" Fick till svar något i stil med: "Nej, inte vad jag vet. Om han inte dött nyligen!". Jag svarar: "Det står i alla fall på TV:n att det inte blir något "Go'morron Sverige" p.g.a mordet på Olof Palme"! Det blir tyst i köket några sekunder. Sedan kommer mams in i vardagsrummet, läser vad som står på TV:n och sedan ropar hon: "Nisse, Nisse, kom hit - Palme är död!"

Sedan satt vi hela förmiddagen och tittade på extrasändningarna från Aktuellt och dylikt... Minns så väl första TV-bilden från mordplatsen. En stor blodpöl. Var ju som sagt ganska ung och föga politiskt intresserad, men reflekterade inte heller så värst mycket över att Palme var stadsminister. Tänkte nog mer på att det var så hemskt. Att någon kunde bli mördad bara sådär... Dessutom hade han ju barn, som även om de då var mer eller mindre vuxna, ändå förlorat sin pappa. Så var nog mer på det känslomässiga planet jag var något som kanske kunde kallas för chockad. Det jag nog reagerade allra mest på - då man liksom förstod hur hemskt det hela verkligen var, det var när jag såg att mina föräldrar faktiskt satt och grät i TV-soffan. Var för övrigt många som grät även på TV:n...

Även som 10-åring blev man ju smått påverkad av det hela på något vis. Jag minns att jag dels läste mycket tidningar och mordet och även satt med mina föräldrar i vardagsrummet drygt två veckor senare och såg hela begravningen på TV:n.

Nu har det gått 25 år och jag är i dag mer politiskt intresserad än då, såklart! Med åren har man väl förstått lite mer av det som hände denna sena februarikväll 1986. Och liksom många andra har man då och då under åren funderat mer än en gång på vem mördaren är. Tvivlar på att man någonsin får reda på detta och även om jag har mina tankar om vem eler vilka osm ligger bakom så väljer jag för säkerhets skull att hålla dem för mig själv! Kan väl i alla fall säga så mycket som att jag varken tror att det var ett beställt självmord, som jag hörde senast i dag var en spekulation, eller någon nära familjemedlem! Jag hoppas att det hela ska lösa sig någon dag, men som sagt, tvivlar på att det någonsin blir så!

Jag har genom åren förstått att Palme var en väldigt omstridd man med då och då väldigt kontroversiella åsikter. Säkerligen minst lika älskad av många, som hatad av andra. Men oavsett vad han väckte för känslor så finns det inget i denna värld som någonsin kan försvara det attentat han utsattes för en mörk februarikväll för 25 år sedan!

Vila i frid, Olof Palme!
@-->--- @-->--- @-->---

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla följare...Ha ha, nåja... Med tanke på hur (o)regelbundet jag skriver på denna blogg så skrev jag ovanstående rad med viss ironi!Kul om någon ens tar sig tid att orka läsa denna blogg, typ... Tack Facebook!!! :-)Mycket har ju hänt sedan sist,...

...verkar inte vara min grej. Men å andra sidan väljer man ju själv hur ofta eller sällan man vill göra sina inlägg. Om sedan folk läser dem eller ej har jag ingen aning om. Men skriver mest för skojs skull!Livet flyter på, blir mer och mer "Stockhol...

Väntan har varit lång sedan sist vi sågs… (16 dagar…) och snart, snart får jag krama om den finaste människa jag vet!!! Snart 4 veckor har gått sedan vi möttes för första gången och jag har sedan dess mått så otroligt bra – så myc...

Det blåser på rätt bra ute just nu och är misstänkt mulet… Tycker mig ana åskmuller i fjärran också, så får bli ett kort blogginlägg, innan jag loggar ut och drar ut modemet – för säkerhets skull… Blev ju inget inlägg igår &ndash...

OM du vill veta något om mig – fråga! Jag svarar alltid ärligt eller inte alls – beror ju på vem som frågar och VAD man vill veta. Är dock en öppensinnad person… OM du hör ett rykte om mig – eller nån annan med för den delen...