Fick ett SMS förut från en väninna där hon berättade att hennes svärfar somnat in. Kanske inte var helt oväntat, då han levt en längre tid med en svår, obotlig sjukdom, men givetvis är det ju riktigt tråkigt ändå, framför allt för hennes man och hans mamma och syskon. Tänker på dem i alla fall - finns inte så mycket mer man kan göra, men är ju i alla fall bättre än inget alls!

När sådana här saker sker väcker det även minnen av vad man själv upplevt. Förlorade min älskade pappa för fyra år sedan, efter att även han levt i flera år med en obotlig. djävulsk sjukdom (Alzheimer)  som sakta, sakta släkte ner hans livslåga... Just denna sjukdom kallas ju för "Anhörigsjukdom" eller nåt liknande och det stämmer verkligen. Visserligen hade pappa det svårt den sista tiden, med ständigt återkommande lunginflammationer, lungödem och annat skit, då han ju var sängliggande större delen av tiden. Men tror annars att han hade det rätt så bra i sin egna lilla värld... Jobbigt för oss närstående dock att se hur han sakta blev allt mer olik sitt gamla, pigga, glada, entusiastiska och skojfriska jag... Att en människa kan förändras så totalt, dessutom på så kort tid...

Även om tiden från att han blev sjuk tills processen efter hans bortgång, med besök på bårhus, begravning, urnsättning och allt man skulle gå igen det "första året" utan honom, var tuff och nog den jävligaste tiden i mitt snart 33-åriga liv, så har man ju även samtidigt vuxit lite som människa. Jag menar, man har ju gått igenom något oerhört påfrestande för såväl kropp som själv, men klarat av det. Känns som man funnit nån slags styrka inombords.

Jag befann mig vid pappas sjukbädd när han somnade in. Såg hur lugnt och fridfullt det var, samtidigt som man ändå befann sig i något slags själsligt kaos - så mycket tankar och känslor på en gång, samtidigt som det kändes helt tomt, hur nu det kan vara möjligt... Kändes bra att få vara där i alla fall - få gå igenom alla processer, även om det emellanåt kändes riktigt överdjävligt...

Usch ja, nog om detta nu. Dags att duscha nu - precis kört 10 minuter i rätt snabbt tempo på motionscykeln... Mysigt väder ute, så blir nog en liten lördagspromenad senare i dag också, såvida inte de moln jag just upptäckte på himlen resulterar i regn. Kör i så fall ytterligare 10 minuter på cykeln till kvällen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla följare...Ha ha, nåja... Med tanke på hur (o)regelbundet jag skriver på denna blogg så skrev jag ovanstående rad med viss ironi!Kul om någon ens tar sig tid att orka läsa denna blogg, typ... Tack Facebook!!! :-)Mycket har ju hänt sedan sist,...

...verkar inte vara min grej. Men å andra sidan väljer man ju själv hur ofta eller sällan man vill göra sina inlägg. Om sedan folk läser dem eller ej har jag ingen aning om. Men skriver mest för skojs skull!Livet flyter på, blir mer och mer "Stockhol...

Väntan har varit lång sedan sist vi sågs… (16 dagar…) och snart, snart får jag krama om den finaste människa jag vet!!! Snart 4 veckor har gått sedan vi möttes för första gången och jag har sedan dess mått så otroligt bra – så myc...

Det blåser på rätt bra ute just nu och är misstänkt mulet… Tycker mig ana åskmuller i fjärran också, så får bli ett kort blogginlägg, innan jag loggar ut och drar ut modemet – för säkerhets skull… Blev ju inget inlägg igår &ndash...

OM du vill veta något om mig – fråga! Jag svarar alltid ärligt eller inte alls – beror ju på vem som frågar och VAD man vill veta. Är dock en öppensinnad person… OM du hör ett rykte om mig – eller nån annan med för den delen...